Den här veckan har jag fått flera tillfällen att fundera över varför jag gillar att cykla just mtb. Många som cyklar kombinerar flera olika varianter av cykling, mtb på sommaren och cyclocross på vintern tex.
Dagens asfaltsrunda
Idag var jag ute på en runda för att köra in mina nya dubbdäck till min mtb. Då ska man helst låta däcken gå ca fem mil på asfalt har jag förstått. När jag var ute insåg jag att jag verkligen inte trivs med att cykla landsvägscykling. Det var betydligt kyligare än att cykla i skogen där man slipper den kalla motvinden, Även om jag hade cykelbana hela vägen så blir det aldrig riktigt tyst utan trafikbruset och avgaser tar ner upplevelsen. Sen blev det säkert inte roligare när det rullar trögare med breda dubbdäck och själva dubbdäcken låter en hel del de också. Tur ändå att jag fick sällskap med Lasse. Två mils inkörning av däcken är avklarad och kanske fuskar jag lite och hoppar över resten av asfalten.
Lördag i Änggårdsbergen
I helgen hann jag med två turer som bara var helsköna. I lördags tog jag med mig familj och cyklar till Änggårdsbergen efter lunch. Bilden längst upp i den här bloggen är från den turen och säger kanske lite om hur härligt vi hade det under eftermiddagen. Vi körde flera slingor upp och ner längs berget på superfina och flowiga stigar. Jag har haft en lång period sedan förra sommaren när jag varit irriterande feg så fort det dyker upp ett litet tekniskt hinder. Men de senaste gångerna har det känts som om blockeringen börjar släppa, i alla fall lite. I Änggårdsbergen vågade jag köra över små stockar och ner genom en bäck med lite stenar.
Träff med Cykeltjejerambassadören Maria i hemmaskogen
På söndagen hade jag och Maria Öhlund som också är ambassadör här i cykeltjejer stämt träff för att lära känna varandra och cykla lite. Jag bor ju tydligen i en mountainbikemetropol eftersom tre av Cykeltjejers ambassadörer kommer från ”min” del av Göteborg i år. 😉 Maria hade koll på att vi hade träffats helt kort och hälsat på varandra, i Änggårdsbergen, en gång förra året.
På en fyratimmarstur i hemmaskogarna hann vi cykla en hel mil i söndags. 🙂 Det blev mycket snack och en lång fika när dunjackan och termosen plockades fram ur ryggsäcken. Däremellan hann vi med en del cykling. Jag är ju både långsam och oteknisk som cyklist medan Maria är betydligt snabbare och rakt på i skogen med sin endurostil. Hon konstaterade flera gånger att det är svårare att komma förbi hinder när man kör långsammare.
På flera ställen stannade vi och tittade lite på ställen där jag brukar gå förbi med cykeln. På ett par ställen som en raserad stenmur vågade jag plötsligt bröta över med Maria före mig. Maria visade också på några ställen som hade varit svåra för henne att klara av och som hade krävt en del försök. Vi kommer säkert träffas fler gånger i år och lurade på en plan att köra tex backintervaller tillsammans när våren börjar komma och det blir lite ljusare på kvällarna. Kanske kan vi få med oss ett helt gäng tjejer så att vi kan peppa varandra uppför backen var och en i sitt tempo.
Alla gillar olika
På min mountainbike i skogen får jag frisk luft, sköna naturljud och olika utmaningar i form av stenar och berghällar mm. För mig som är en naturmänniska i grunden är det detta som gör cykling kul för mig. Men jag är glad att inte alla cyklister tänker som jag. Då skulle det kanske bli trångt ute på stigarna i skogen. Det finns så många olika former av cykling att nästan alla kan hitta ett sätt att cykla som passar en själv. Vissa är snabba och andra är långsamma, vissa vill ha det alldeles slätt framför cykeln och andra älskar tekniska svårigheter och hinder, vissa tar tantcykeln till jobb eller affär, andra tar en tiomilatur på landsvägen efter jobbet och några gör avancerade hopp mellan cementrör på en trial. Vilka sätt att cykla passar dig bäst?
