Det här blir min sista blogg för Cykeltjejer för det här året. Vad kan då passa bättre än att göra en liten summering av 2018. Jag funderade lite på vad som har varit viktigt för mig med cyklingen det här året. Såklart finns det massor att välja bland men här kommer några av mina minnen:
- Mina första cykellopp
Jag har aldrig tävlat i någon sport under mitt liv och även om jag hatar att ”förlora” när det gäller andra grejer så lockar det mig inte att tävla med cykeln. Säkert handlar det om att jag redan i förväg vet att nästan alla andra är mycket mer vältränade och snabba.
Att klara av utmaningar på cykeln lockar mig mer än att tävla. Under flera år så har jag åkt tjejvasan på skidor, en perfekt utmaning att klara av för mig som inte är bortskämd med massor av snö i göteborgsområdet. Några motionslopp på min mountainbike kanske skulle vara en perfekt utmaning? De riktigt långa loppen kändes lite väl utmanande så jag började titta efter kortvarianterna av långloppen på 3-4 mil. De skulle helst inte vara för långt hemifrån och tolvårige sonen skulle också få lov att köra loppen.
Till slut blev det två lopp under året, Dalsland XC (36 km) på våren och Bockstensturen (30 km) efter sommaren. Det blev två lyckade lopp där sonen kunde köra i sitt snabbare tempo och jag och maken i mitt tempo. Vädret gjorde sitt till och två fina medaljer är alltid kul när man inte har massor innan.
2. Husbilssemester med cyklarna i Europa
Vi har en pytteliten husbil som vi haft i några år och mest gjort en och annan helgtripp med. I år bestämde vi oss för att ta en rejäl sväng ner i Europa under sommarsemestern. Husbilen borde ju vara ett perfekt sätt att kunna blanda sevärda och viktiga platser med roliga cykelställen.
Vi gjorde både Berlin och Prag och var en heldag i Auschwitz-Birkenau. Så var vi och cyklade mountainbike i Bielsko Biala, Nove Mesto och Sölden och kollade in världscupen i Val di Sole och Canyons cykelfabrik i Koblenz.
Det fungerade riktigt bra att leva så tätt med familj och cyklar under nästan tre veckor. Nu funderar vi på om vi kan göra fler cykelsemestrar med ett liknande upplägg. Det finns ju så mycket att se både åt norr och åt söder.
3. Familjen
Det är faktiskt sonen som har fått in hela familjen på det här med att cykla mountainbike. Vi har alltid haft ett stort naturintresse och har under långa perioder hållit på med fågelskådning, naturfoto olika sorters friluftsliv och nu mest cykling. Det viktiga är att få komma ut i naturen och andas frisk luft.
Med sonens intresse för mtb så har vi försökt att hänga på för det är ju faktiskt kul att ha ett gemensamt intresse att samlas runt. Erik har cyklat i CK Master sedan han började skolan ungefär. Det behöver han för att få utmaningar på sin nivå och så har han grymt kul med sina cykelkompisar och så trivs han med sina peppande ledare. När Erik tränar så tränar vi föräldrar.
De sista åren har vi haft en liten föräldragrupp i cykelklubben. Vi föräldrar som inte är ledare cyklar tillsammans när ungdomarna tränar och när det behövs så rycker vi in och fixar fika och grillar hamburgare vid tävlingar och annat. De helger som Erik tävlar i Västgötacupen så hänger vi med och har alltid de andra föräldrarna att umgås med och så försöker vi hjälpas åt att ta hand om alla barn och ungdomar. Då blir klubben lite som en utvidgad familj.
4. Hälsan
För mig så har cyklingen blivit ett sätt att må bra. Det här att komma ut i naturen och få frisk luft betyder väldigt mycket för mig. Det är nog lite så jag laddar mina batterier för att orka ha det bra i vardagen. När man börjar cykla en del så märker man mer och mer att det är kul att orka hänga med även i uppförsbackar utan att flåsa allt för mycket. Det var flera år sedan jag upptäckte att sonen cyklade ifrån mig. Jag har tre faktorer som gör att det går lite extra långsamt när jag cyklar. Jag är inte speciellt vältränad, jag väger för mycket och jag har levt ett antal år utan att behandla min astma (för jag har tyckt att det funkar utifrån min ansträngningsnivå).
I våras traskade jag till vårdcentralen och fick hjälp med astmamediciner så nu är den biten bättre om jag inte glömmer att ta den luftrörsvidgande innan jag sticker ut i skogen.
Vikten smyger sig gärna på kilo efter kilo när man gillar både mat och sött. Det krävs ganska mycket vilja för att vända det åt rätt håll igen. Efter novemberlovet hade jag bestämt mig för att tänka på vad jag åt. Nästan åtta kilo minus är resultatet hittills. Det går sakta men säkert och behöver fortsätta så under nästa år.
Veckan innan jul gick jag ju till Emma på Aktivitus och gjorde lite cykeltester för att jag är nyfiken på hur jag ska träna för att orka hänga med bättre. Vi kunde konstatera att det går att jobba i två ändar, dels med vikten och dels med träningen. Efter testerna har jag ett helt nytt projekt, att köra lite backintervaller ett extra pass i veckan. Ska bli spännande att se vad allt kan leda till framöver.
5. Cykeltjejer
För ungefär ett år sedan nu så fick jag besked om att jag hade blivit uttagen till att få vara med i Cykeltjejer 2018. Ibland har jag funderat lite över varför just jag hade tur och blev vald. Jag är ju raka motsatsen till vältränad, tävlingsinriktad, ung bloggare som jag såg framför mig. Under året har jag tänkt att Cykeltjejer står för mångfald inom cyklingen, olika sorters tjejer på olika sorters cyklar på olika nivåer i sitt cyklande. Jag representerar kanske att man kan cykla och ha kul fast man varken är vältränad eller ung längre. Någon föreslog att jag kanske också representerar familjeperspektivet, att det är kul att cykla, vara ute i naturen och träna tillsammans.
Jag har i alla fal haft ett kul år här. Jag lyckades inte blogga 52 veckor på raken utan hade några kortare dippar i slutet av vår och höst och en rejälare på flera veckor när vi var iväg på semester i somras. Min månad på Instagram var enklare att hålla.
Cykelkläderna från Cykeltjejer som jag har använt flitigt under året har varit helt grymma. Par saker har jag nästan inte använt som cykelkeps under hjälmen och den neongula regnjackan. De passar bättre till landsvägscyklister som gillar att ha keps under hjälmen och som behöver synas ordentligt i trafiken. Armvärmarna hann jag aldrig testa för Erik snodde dem och använde som sina benvärmare under året. Men bibsen (cykelshorts med hängslen), den kort- och den långärmade cykeltröjan och den vindskyddande västen har varit riktiga favoriter. Har man en sån basuppsättning med cykelkläder så har man det viktigaste för att trivas på sin cykel. Det är bara att kombinera med andra träningskläder tex tights, rejäla shorts och längdskidåkningskläder så klarar man sig året runt.
Att få tillhöra Cykeltjejer 2018 har varit så kul att när jag fick frågan om att fortsätta även 2019 så tackade jag ja direkt efter att jag hade kollat med familjen.
Så därför säger jag tack för i år, Gott Nytt År, och på återseende om en vecka!
