Det har snart gått ett par veckor sedan SM i mountainbike avgjordes i Östersund, så att Jenny Rissveds och Mattias Wengelin vann dam- respektive herrelitklassen vet redan alla som har lite koll på tävlingsvärlden inom mountainbike. Vi har varit och tittat på sm-tävlingarna i Värnamo för ett par år sedan, men i år skulle sonen testa att köra P13-14 klassen.
Erik var inte sugen på xce-tävlingarna (liknar sprinten i skidor) utan satsade på xco-loppet. Det skulle gå på söndagen för Eriks åldersklass och vi kom upp till Frösön på fredagen. Tanken var att Erik skulle hinna utnyttja lite lediga tider på banan för att hinna provköra den lite och testa de olika valen mellan a- och b-spår där det var lite tekniskt utmanande.
Boendet för oss med husbil gick det rykten om redan efter förra året. Det var beläget en riktigt lång uppförsbacke ifrån tävlingsplatsen på en pucklig äng med utrullade el-sladdar, en handfull bajamajor och duschmöjlighet i en container. För oss blev det ett ställe att ha våra grejor på och att sova på men inte ett ställe att vara på.
På alla tävlingar och även nu på SM så är hänget med familjerna i klubben något av det viktigaste. Barnen och ungdomarna från klubben håller ihop både när de cyklar och all tid runt om när de hänger runt eller är ute och hejar på vid banan. På kvällarna åt vi gemensam middag runt grillarna och på en thai-restaurang inne i Östersund.
På lördagen avgjordes bland annat elit-klasserna. Det var kul att först se Jenny Rissveds tillbaka igen. Efter att ha vunnit med stor marginal så ägnade hon nästan hela herrloppet åt att skriva autografer på fina foton och andra prylar, dela ut klistermärken, prata och låta sig fotograferas tillsammans med massor av barn, ungdomar och en och annan vuxen. Vilket tålamod och så roligt att hon orkar med även den delen av sitt kändisskap igen. Hon gladde och peppade ett antal hundra personer och höll ut tills hela den långa kön tagit slut. Under tiden så körde herrarna sitt lopp. I år kom Mattias Wengelin före Emil Lindgren. Emil Lindgren brukar vinna mycket men att vara i en ständig toppform är nog inte möjligt.
Erik passade på att provköra banorna när det blev en ledig tid. Han har haft en hel del problem med punkor på sin xc-cykel under sommaren. SM visade sig inte bli något undantag på den punkten. Snarare så skulle det visa sig bli ett riktigt punkakaos för sonens del. Redan på provkörningen så fick Erik sin första punka. Han hade funderat på att testa slanglöst ett bra tag och nu gjorde vi en chansning och fick hjälp av Jonas på LaPierre-teamet att fixa nya däck med slanglöst och en ”korv” i däcket. Nu hade han i alla fall maximalt punkasäkra däck, trodde vi, även om man egentligen bör fixa sånt mer än en dag innan en tävling så att det hinner sätta sig ordentligt. Femtio minuter innan det var dags för Erik att tävla på söndagen så kommer han gående med cykeln. I det stora a-hoppet har han lyckats landa på något vasst som stuckit ett rejält hål i däcket. ”Guckan” som man har i ett slanglöst däck sprutade ut på alla håll och kanter och Eriks start hängde verkligen i luften. En av tränarna i klubben, Markus, gjorde en hjälteinsats, krängde av däcket med klet och allt, drog ut korven och stoppade i en slang i däcket igen. Lagom för lite sista uppvärmning så har Erik ett slanglöst däck där fram och ett kletigt däck med slang där bak. Bara att hålla tummarna att det håller för två varv på sm-banan.
Eriks däck och slang klarade av tävlingen. I starten blev han rädd för att krascha när alla ville avancera i fältet så han föll tillbaka rejält. Resten av loppet fick han jobba på att plocka lite placeringar. Placeringen blev kanske inte så framskjuten men han hade kul och kämpade på och tog alla a-spår. Han konstaterade att han nog har lite taktiskt att jobba med i starterna så att man kanske vinner placeringar istället för att hamna längst bak i fältet. Efter en skön dusch var det dags att fortsätta mot Åres alla backar och liftar.
