Sisjön

Perfekt att testa nya cykelområden mitt i veckan när det är spersamt med folk ute på stigarna. Speciellt tänker jag på grusstigarna där många är ute fina och soliga dagar under helgerna. Idag väljer vi att testa en runda på ca 15 km vid Sisjön och norra delen av Sandsjöbacka naturreservat i Mölndal.

Vår planerade och genomförda tur.

När vi kollar på stigar i Trailforksappen och kikar i Helena Sjöholms och Fredrik Schenholms bok om ”Mountainbike kring Göteborg” så verkar det finnas en lagom runda från Sisjön via Oxsjön och Tutsjön som följer Torrekulla leden . Boken varnar för en del spänger och några kilometer av rundan som är lite mer utmanande med sten rötter och en del lera. Lasse kollar även geocachingappen och ser att några för honom nya geocacher ska ligga i anslutning till stigen.

Vi packar en ryggsäck med kamera, frukt några bars och lite reparationsgrejer till cyklarna. Efter att ha lastat cyklarna på bilen så rullar vi över bron mot Frölunda och Mölndal. När vi kommer upp till Sisjöbadet är vi enda bilen på parkeringen. Så här i mitten på mars så är det fortfarande nattfrost en del nätter och på stigen är vattensamlingar och rinnande vatten fruset över stigen så här tidigt på förmiddagen. Runt Sisjön ser vi några enstaka personer på hundpromenad. Efter att vi svängt av på stigen mot Oxsjön så ser vi knappt någon, bara några enstaka vandrare och ett par trailrunners på hela vägen.

Mycket av sträckan går bra även för mig och Lasse att cykla men över spängerna som inte är byggda för cyklister så går vi oftast och på några sträckor stämmer bokens beskrivning om sten rötter och lera. Väljer man att cykla i mars så får man räkna med att ta sig runt eller genom en och annan lerpöl. Är man ute på en upptäckartur så är det helt okej att gå en bit om det blir för utmanande. Spängerna är nog byggda för att hindra cyklister att ta sig fram kan vi konstatera. Förutom att 20-30 cm är lite väl smalt för mig särskilt som många av spängerna svänger också. I början och slutet av varje spång sitter en låg stolpe där man väldigt lätt fastnar med pedalen. Dessutom så är det ofta högt upp att komma upp på spängerna och rejäla höjdskillnader mellan olika delar av spängerna. Bygger man spänger som är tillgängliga för alla så är ett tips att se till att man kan komma upp på spången, att göra dem lite bredare, att skippa nivåskillnader och smala svängar mitt på spången och att de alltid har ett nät så att de inte blir halkiga. Det lönar sig både för vandrare och cyklister.

En del svåra spänger som svänger och har en stolpe som hindrar att man kommer på och av spången. Men man får gå eller cykla vid sidan där det är tillräckligt torrt.

Många bitar av stigen är riktigt fin och på ett ställe kommer vi fram till en gammal svaltkvarn. Kvarnen finns inte kvar, men den lilla forsen är fin. Det får bli en extra fotopaus. Dessutom tar vi en fruktpaus när mer än halva turen är avklarad. Stigen går runt Sisjöns gamla skjutfält så det sitter gula varningsskyltar på många ställen.

Lasse stannar några gånger längs stigen för att leta efter någon geocache och får leta lite under stenar och klättra i något träd. Det blir till slut sju nya geocacher för Lasse idag. Jag passar mest på att hitta något soligt ställe att vänta på. För första gången i år så värmer solen på så att man kan öppna jackan och njuta av lite värmen. Efter nästan varje stopp så får Lasse pumpa sitt däck. Han kör tubeless och behöver nog vårfixa och fylla på ny gucka om det inte är ventilen som är problemet. I slutet av turen känner han i benen att han har cyklat en tur med för lite luft i däcket. Som tur är har han cushcore i däcket så helt pafft kan det inte bli.

Även i naturen så märks det att våren är här. En rejäl flock sångsvanar kommer flygande över oss. Årets andra citronfjäril flyger förbi och slår sig ner en stund. På flera ställen i skogen så syns det att det finns vildsvin i området för det är rejält uppbökat mellan träden.

Här har vildsvinen varit framme och bökat runt rejält.

Efter drygt femton kilometers cykling är vi tillbaka på parkeringen. Flera gånger under turen så utropar jag till Lasse att jag cyklar lite bättre, att jag klarar något lite svårare parti av stigen och är lite modigare än jag varit tidigare år. Kanske har jag bara en bra dag eller så har det hänt något över vintern. Vi har ju cyklat ganska mycket grusstigar under flera månader nu.

En bar sitter gott efter turen.