Januari på Västkusten är i bästa fall en vintermånad med lite minusgrader, snö och många soldagar då man märker att det börjar bli lite ljusare igen. Nu för tiden blir det sällan så, ofta kommer det lite snö som snabbt börjar smälta och sen fryser det på och blir bucklig is på alla stigar i skogen. I år kom det knappt någon snö och vi slapp ishalkan, istället var det barmark större delen av månaden och man kunde cykla och vandra i skogen.
Första veckan i januari promenerade och vandrade vi en hel del. Jag hade fått för mig att jag skulle gå tio mil från julafton fram till jobbet startade igen. Det blev vandringar med familjen, med bästa kompisen och hennes familj, med föräldrarna, med fika, med sikte på olika geocacher, för att upptäcka nya stigar här hemma och för att få se någon ny plats också. Och ja, det blev drygt tio mil avverkade på två veckors ledighet.
Efter vandringsveckorna så blev det en del cykling i januari också. Stigarna frös till och man slapp leran från i höstas. Vi cyklade en del här hemma i Torslanda i skogen och vid havet och någon tur i Lackarebäck och Änggårdsbergen. När Erik är fullt inriktad på enduro numera så är det svårt för oss att hänga på honom. Men när en kompis behövde lite nya foton till sitt Instagram fick jag ta med kameran och följa med en tur i Änggårdsbergen. Erik och cykelkompisarna som dök upp väntade snällt i slutet av alla backar och såg till att jag också kunde hänga med.
Kläderna när man cyklar i minusgrader är en utmaning men jag har hittat en kombo som verkar fungera bra för Göteborgsvinter med ca -5°. Mössa under hjälmen, hummervantar och kläder flera lager är min variant. Det som inte funkar för mig är skorna. Eftersom jag kör med plattformspedaler och Fivetenskor resten av året så har jag inte köpt några speciella vintercykelskor. Jag har testat med överdrag på de vanliga skorna, med mina vandringskängor och med ett par Icebugskor med överdrag och fryser efter ett tag i samtliga. På inköpslistan så står numera ett par ordentligt isolerade och vattentäta vinterskor som går att cykla i. Tyvärr verkar vinterns modeller vara slut i många storlekar så det får kanske vänta till nästa vinter.
Vi har också konstaterat att vi behöver göra några klädinköp för cyklingen. Erik växer ur och sliter på sina cykelkläder hela tiden. Vi vuxna har våra kläder tills vi växer ur dem eller tills de är utslitna. Lasses jackor börjar bli bedrövliga med trasiga dragkedjor och även min Gore-tex-jacka har sett sina bästa dagar för flera år sedan. Jag tror att jag har haft min jacka i minst tio år så den har varit bra.
I januari så bestämde jag mig för att börja använda min systemkamera mer igen för att få lite bättre bilder. Visst är det smidigt med mobilkamera eller GoPro men det är inte samma bildkvalitet. När man fotograferar cykelbilder så blir det stor skillnad på om alla kläder är svarta och mörka eller om man har kläder i någon färg så mina gamla röda Norröna shorts används flitigt. Jag blir riktigt glad när Lasse och Erik har en tröja i färg när vi är ute. När gamla utslitna kläder ska ersättas så får det nog bli fler i någon färg framöver…
