När man är tämligen ointresserad av allt cykelmekande och överlämnar allt sånt till övriga familjen – kan en helkvälls mekkurs vara något då?
Jag låter sonen ta hand om all cykelvård, maken får fixa enklare reparationer och är det större grejer som dämpar- eller dropperpostservice så anlitar vi någon av de proffsiga butikerna i stan.
I tisdags fick vi med kort varsel chansen att hänga med på en grundmekkurs och nappade på det. Trots våra olika förkunskaper tänkte vi att alla kunde lära sig något nytt.
På plats i butiken samlades ett litet gäng som var sugna på att kunna fixa de vanliga problemen på en tur i skogen. Wictor som höll i kursen startade med att gå igenom hur man kollar sin cykel innan man startar turen och vilka basprylar man behöver ha med sig för att klara en enkel reparation i skogen.
Sen var det dags att lära sig laga en punktering. Först visade Wictor och sen fick vi dela upp oss vid tre cyklar i verkstan och fixa punka på varsitt hjul. Erik (sonen) fick guida mig eftersom det var väldigt många år sedan jag lagade en punka själv. Superbra att repetera så att man förhoppningsvis fixar det även om man står ensam ute i skogen och ska klara det någon gång.
Efter en fikapaus handlade det om cykelvård. Vilka produkter behöver man ha? Var och hur ska man använda dem och var ska man inte ha dem? Är det farligt att använda högtryckstvätt? mm
Mot slutet återvände vi mot cyklarna i verkstaden och nu var det dags att justera växlar och att laga ett kedjebrott och så blev det en del snack om sånt som är svårt att fixa själv som dämparservice och om hur man vet när det är dags att byta kedja eller hela drivlinan.
För mig var det en nyttig kväll att veta att jag nog kan klara att laga en punka eller till och med en kedja om jag måste. Kunde man lite mer var nog växeljusteringen och olika små detaljer det som gav mest. Vi fick i alla fall en trevlig tisdagskväll. Att gå på mekkurs var kul. Ibland tror jag att de kör fortsättningskurser för dem som tycker att punkalagning och kedjebrott är enkelt att fixa.
