Under julledigheten började vi planera årets cykelaktiviteter. För sonen ligger redan SM i XCO, hela ESS-serien (Enduro Sweden Series) och några XCO-tävlingar här i väst redan inlagda.
För oss vuxna är inte så mycket bestämt. Vi har pratat om några korta långlopp under och efter sommaren när min pollenallergi är över och det är lättare att andas igen. Kanske blir det Uddevalla mtb show, Bockstensturen eller Karlstad XC. Vi får se vad som passar oss bäst.
För någon vecka sedan dök det upp reklam för ett mtb-läger för tjejer i maj. Förra året hade jag försökt anmäla mig till samma läger men var för sent ute och hamnade på reservplats. I år satt jag beredd när anmälan öppnade klockan 10:00. Jag klickade på länken och fyllde i så rask takt jag kunde i alla uppgifter. När jag klickat på skicka in knappen blir jag så otroligt snopen när det dyker upp en ruta om att jag har hamnat på reservplats i år igen. Vad gjorde jag för fel? Jag vet att jag inte skriver toksnabbt på tangentbordet (fuskade på skrivmaskinslektionerna på högstadiet), jag tänkte säkert i fem sekunder när jag skulle välja betalningsalternativ och jag skrev en hel mening i onödan där jag förklarade att jag inte är nybörjare men otroligt långsam och tekniskt feg när jag cyklar. Sonen kommer på flera konspirationsteorier om att jag nog blev bortplockad för att jag kommer från ”fel” cykelklubb mm. Hur som helst så blir det inget läger i år heller som det ser ut nu.
När besvikelsen över lägret lagt sig lite så utnyttjade vi den soliga helgen till att göra en liten cykelutflykt till ett gammalt militärområde, Välkommen vid Björlandakile. De ”blå” stigarna var svåra och halkiga så det blev mycket push-bike för oss vuxna. Vi tog det riktigt lugnt eftersom Erik hade legat sjuk hela veckan och tog oss tid att undersöka ett rostigt vrak och leta upp en geocache. Bilderna (från några riktigt enkla stigpartier) är från vår lilla tur.
