Mina föräldrar har en liten stuga i Dalsland. Den ligger mysigt med fin natur ett par hundra meter från Vänern. Nästan varje år firar vi midsommar där tillsammans med mina föräldrar och min bror och hans familj. Med nio personer i en liten stuga så får vi ta med vår minihusbil så att alla får sovplats.
På midsommarafton blir det mycket familjemys, god mat och boccia, dart och kortspel för de som vill. Vädret är toppenfint och sonen tar årets premiärdopp i Vänern. Vi upptäcker snabbt att det är ett riktigt fästingår i år. Nästan alla får ett antal fästingar på sig under helgen och vi får göra fästingkoll på oss innan vi ska sova på kvällarna.
På midsommardagen och söndagen hinner vi med lite egna aktiviteter. Jag hinner med två turer med cykeln på lördagen. Först tar jag och Erik en gemensam tur ut på superfina stigar i skogen och vid Vänern. Man kan få ihop en slinga på några kilometer med stigar över fina klipphällar och genom skogen och breda fina spänger.
Efter lunch tar jag en egen tur, mest på grusväg, för att leta upp en gammal traktorstig genom skogen. Jag kan snart konstatera att den är helt försvunnen genom ett hygge och igenväxning. Det blir till att vända och ta sig bakvägen dit jag vill. Från det här hållet upptäcker jag ett nytt hygge. Här håller ett par personer på med jakt eller skytteträning. Jag är inte sugen på att bli förväxlad med något djur på midsommardagen så när jag kommer in bakom lite vegetation vid ett gammalt gruvhål stannar jag och bestämmer mig för att retirera. En skogshare kommer försiktigt ut från hygget och passar på att skutta över vägen för att komma i trygghet i skogen på andra sidan. Jag cyklar snabbt förbi hygget tillbaka och återvänder hem till familjen.
På söndagen satsar jag på de fina skogsstigarna igen. Jag insåg när jag cyklade med Erik på lördagen att några av stigarna är för svåra för mig och där får jag gå mycket med cykeln. Idag satsar jag på en runda där jag klarar att cykla nästan hela vägen. Det blir som en lång rundbana som jag kan cykla valfritt antal varv när jag kommer tillbaka senare i sommar. Idag blir det två varv. Ni som har läst mina tidigare blogginlägg vet att jag ibland kan tycka att det är lite irriterande att jag aldrig gör några framsteg och blir bättre tekniskt eller snabbare. Jag har inte cyklat på stigarna i Dalsland sedan förra sommaren. Nu märker jag att jag faktiskt har blivit en hel del bättre sedan förra året. Många småställen där jag alltid gått av cykeln fixar jag nu och ett par ställen visar Erik hur jag kan fixa. Grymt bra känsla att fixa dem flera gånger om den här helgen. Jag fick kommentaren av en klok person till ett tidigare blogginlägg att jag visst gör tekniska framsteg men att de är så små och sker gradvis att det är lätt att missa dem och tro att man står helt still (eller nästan går ett steg tillbaks). Nu med ett år emellan cykelturerna så kan jag faktiskt konstatera att även jag gör framsteg!
Nu har jag en fråga till er som har koll. Vilka är de finaste stigarna för mountainbike i Dalsland? För mig är det en fördel om de finns i Mellerud-Åmåls-området. Jag skulle gärna testa några när jag åker upp en sväng senare i sommar. 🙂
