I dag startade årets långloppscup med Billingeracet. Jag och familjen hade anmält oss till 34 km varianten. Alla långlopp har olika regler för barn och ungdomar. Billingeracet hade satsat på nya åldersregler i år, så Erik som är 13 år fick bara köra om han körde tillsammans med en vuxen. Den som kom på den regeln utgick nog ifrån att cyklande föräldrar är betydligt snabbare än sina barn. Vi hade anmält Erik tillsammans med Lasse, så jag skulle få cykla ensam. Inget problem tänkte jag bara jag inte får punka, kedjebrott eller något annat krångel med cykeln.
När vi kör upp till Skövde på morgonen kan vi konstatera att vädret i alla fall är med oss och bjuder på blå himmel och sol. Vi är framme i god tid och hinner i lugn och ro fixa med nummerlappar, cyklar, utrustning och toabesök mm. Nere vid starten upptäcker vi att fålla 8 och 9 är en gemensam fålla så vi kan ställa upp oss tillsammans. Snart kommer ytterligare några CK Master-familjer och ansluter.
Klockan 11.10, tio minuter efter eliten så börjar vi trampa uppför Billingen. Idag har jag kommit ihåg att ta astmamedicinen men jag känner snabbt att andningen inte är med mig även om jag tar det riktigt lugnt. Jag inser att det kommer att bli en tung dag där jag helt enkelt får kämpa mig runt och vara glad ändå. 34 km banan bjuder på en fin blandning av stig och grus. Asfalt är det bara någon kortare sträcka och i masterstarten uppför berget i början. En depå med vätska och olika tilltugg finns strax innan halva loppet är avklarat.
Till slut kom jag i alla fall till målgången. När det bara var en träbro kvar så passeras jag av spurtande herrelit som hunnit 75 km på nästan samma tid. Så jag fick extra mycket applåder de sista metrarna. Alla från CK Master som hunnit i mål stod också och hejade på.
Efter att jag pustat ut en stund gick Lasse och hämtade en matkasse med lasagne, grönsaker, bröd och dryck till mig. Det smakade bra med lite varm mat nu.
Jag fick också höra hur det gått för de i klubben som körde 34 och 40 km banorna. Erik som körde duoklass med Lasse lyckades hålla ihop fram till första grusbacken. Där tappade Erik sin pappa och glömde att kolla att pappa hängde med (not) 😉 Erik var i mål 20 min före Lasse och rullade in som fyra på 34 km banan.
En stund efter herrelitens och min målgång är det dags för dameliten att gå i mål. Det blir Jennie Stenerhag som vinner. Eftersom hon också är med i Cykeltjejer så passade jag på att växla några ord och ta en blid tillsammans med henne.
Efter mat och vila var det bara att lasta bilen och köra hemåt via Vårgårda så att Erik fick testa banan inför morgondagens xco-lopp i Västgötacupen.
