Hur får man barn eller vuxna att börja cykla mtb?

Först vill jag bara tacka för all respons på mitt förra inlägg om olika motionslopp som jag funderat på inför cykelsäsongen. Jag fick bra tips både på turer som skulle kunna fungera med kalendern som Kalvarundan, Snapphaneturen och Torpracet. Så fick jag förslag på fina lopp som kanske inte fungerar med vår kalender för att det ser uppbokat ut eller ligger mitt i semestern som Uddevalla och Orust.

Den här veckan har jag funderat lite runt det här med familjer och barn och cykling. I olika forum på nätet kommer det ibland upp funderingar på hur man får sitt barn eller sin respektive intresserat av mountainbike. Själv funderar jag ibland över varför föräldrarna inte också passar på att cykla när ens barn cyklar. Det kan säkert finnas massor av anledningar till att man lämnar sitt barn på en cykelträning och sen åker iväg. Det är svårt för alla barnfamiljer att få det sk vardagspusslet att gå ihop. Ibland måste man kanske passa på att handla mat eller köra syskon till ett barnkalas eller andra aktiviteter. Men kan man ha ett fritidsintresse och en idrott som ett gemensamt intresse i familjen så får man mycket roligt tillsammans och spar en del tid på köpet.

Hur kom vi igång med att cykla mountainbike?

I vårt fall så började cyklingen med att sonen redan tidigt när han just fyllt tre började cykla. Eftersom vi alltid varit naturintresserade och hållit på med fågelskådning, naturfoto och friluftsliv så fick hans cykel följa med ut på våra skogspromenader här hemma. I början var det ganska lagom att vi promenerade när Erik cyklade. Då kunde vi enkelt putta på i uppförsbackar och hjälpa honom när det behövdes.

När Erik hade växt ifrån de första små robusta 12” och 16” cyklarna så fick han sin första riktiga mountainbike en 20” gul Scott och plötsligt var det svårt för oss att hänga med utan egna cyklar. När Erik började skolan så fick jag reda på av en av mina högstadieelever på jobbet att det fanns flera småbarn i elevens cykelklubb. Vi tog med Erik så att han fick prova på en lördagsträning och hade med en överlycklig kille hem efteråt. Efter första träningen så hade han hittat sin sport.

Vi vuxna var lite mer försiktiga i början. Vi köpte oss varsin mountainbike på XXL och cyklade med Erik på utflykter i skogen. Efter ett tag följde cyklarna med till lördagsträningarna och vi tog en egen lätt tur i Skatås när Erik tränade. Med åren har intresset växt för oss alla. Erik tränar och tävlar och vi vuxna hänger med.

När Erik tränar så tränar vi samtidigt. I klubben så kör man både fys- och testcykelpass gemensamt vuxna och barn på vintrarna. När Erik cyklar med klubben så är vi med i föräldragruppen och cyklar. Egentligen är det bara när Erik tävlar som vi bara är glada cykelföräldrar utan egna cyklar. När det inte är klubbträningar och vi är lediga så blir det ofta en cykeltur i hemmaskogen eller en utflykt med cykel i Göteborgsområdet. Till och med på semestern följer cyklarna med och vi planerar för att kunna hitta fina cykelställen.

Hur får man familjemedlemmar att börja cykla oavsett om det är ett barn eller en vuxen?

Här kan jag bara skriva om hur det har varit i vår familj. Några saker som alla i familjen håller med om är viktigt har varit:

Vettiga cyklar åt både barn och vuxna. Som barn är det viktig att få en riktig mountainbike, oavsett om den är begagnad eller ny och vad den kostar. Eriks första riktiga mountainbike var hans 20” gula Scott med handbroms och växlar. Vi vuxna startade med några helt okej hardtails från XXL. Det viktigaste är nog att inte köpa en riktigt skruttig cykel åt den som är mest nybörjare. Då blir det lätt tråkigt med en cykel som krånglar och går sönder.  Sonen byter upp sig efter hand som han växer och vi vuxna har lämnat våra första cyklar och guppar numera fram på fulldämpade genom skogen.

Vettiga cykelkläder åt både barn och vuxna. Vem vill cykla runt i galonställ och gummistövlar med en hjälm som glider upp i pannan? Att ha riktiga cykelbyxor med pad i en bra tröja och en hjälm som sitter bra och är snygg gör det mycket roligare och enklare att vara ute oavsett om man gillar lösare eller tightare kläder.

Ta med tillräckligt att äta och dricka för din tur. Hungriga och törstiga familjemedlemmar på cykeltur är inte alltid så kul. När Erik var yngre hade vi ofta med frukt och russin tex. Nu åker ofta en bar med på de längre passen och på tävlingarna. Flaskställ på cykeln och en vattenflaska är ett måste.

Vad ska man göra om man vill börja cykla i familjen då?

Jag utgår ifrån att barnet eller den vuxne faktiskt vill cykla och inte hellre vill spela fotboll eller ta en kvällskurs i knyppling. I början cyklade vi mest på utflykter tillsammans i familjen. Då lär man känna cykeln och hur den fungerar lite bättre. 

Är det ett barn som cyklar så är det sedan roligt att få cykla med jämnåriga på sin nivå ibland. Då kan det vara dags att leta upp den lokala cykelklubben och testa på deras barnverksamhet. Vissa barn gillar att träna mycket och att tävla. Andra vill inte alls tävla utan kan tänka sig ett motionslopp eller vill hellre köra enduro.

Som vuxen kan det vara svårare i början. Man är rädd för att inte hänga med, att man är oteknisk och allmänt hopplös. Där tycker jag att olika nybörjarkurser och tjejkurser kan vara till bra hjälp. Vissa cykelbutiker har också gruppcyklingar på olika nivåer där alla får vara med.

Kanske har cykelklubben träningar för nybörjare eller en föräldragrupp där man kan hänga med. Där får man hjälp med allt och i alla fall i vår föräldragrupp så ser vi till att alla hänger med på våra turer.

I vår familj är det jag som är både långsammast och mest oteknisk när det kommer rötter, stenar och småbranter upp och ner. Jag har gått från att helst cykla själv med familjen till att gärna cykla med klubbens föräldragrupp, i en nybörjargrupp på en kurs eller bland de långsammare på ett motionslopp. Jag är den jag är och tycker att det är roligt att cykla. Ibland gör man bort sig lite, som på fysträningen i måndags. När vi hade en liten fartlek och jag skulle försöka springa ifrån ett av barnen så trillade jag pladask och gjorde en ”Anja Pärssonsk säl” mitt på golvet. Det är bara att skratta åt sig själv. Man överlever faktiskt även om man får ett blåmärke eller ett litet skrap på armbågen. Det är fantastiskt roligt att kunna cykla och träna tillsammans i familjen.

Cyklar din familj redan tillsammans? Hur gör ni för att få alla att ha det kul?