November startade med ett par extra dagars ledighet. När vädret också var bra för att vara i november, med plusgrader och bara lite småregn någon dag så gäller det att ta vara på chansen att komma ut lite. Tre av de fyra lediga dagarna blev cykeldagar med olika sorters cykelturer.
Första lediga dagen startade vi med en lugn förmiddag. Efter lunch fick både jag och sonen lust att röra lite på oss. Vi bestämde oss för att kolla av några stigar från Trailforks-appen och därefter fortsätta på lite välkända stigar här hemma. Vi startade med de nya stigarna som var blå på kartan. Det visade sig vara en blandning av finstig och lite svårhittade stigstarter och lite tekniskt där jag fick leda cykeln. Den fina delen av stigen cyklar jag gärna igen. Efter vårt stigtest så tog vi blandade stigar och grusstigar ner mot havet där vi lekte runt lite innan det var dags att bege sig hemåt. En kul och mysig tur med sonen.
Dagen efter skulle sonen köra en höstlovsträning med CK Master i Skatås. En av föräldrarna i föräldragruppen föreslog en riktig fikatur. Jag och maken nappade och fyllde en ryggsäck med termos, frukt och varsin muffins. I föräldragruppen pratar vi ofta om att vi cyklar i fikatempo men det är inte ofta vi fikar på riktigt. Vi blev bara tre föräldrar som cyklade iväg i lite duggregn. Therese som hade kommit med idén hade också varit klok och tagit med sig tändstickor så vi utnyttjade ett av Skatås fina vindskydd där vi gjorde upp en värmande brasa att fika vid. När vi senare kom till Bertilssons stuga med cafe´hittade vi hela träningsgruppen där. De hade också stannat för ett fikastopp 🙂 Den här dagen blev det lika mycket fokus på fika som på cykling och vi kom hem lite fuktiga med rejäl brasdoft i kläderna.
Sista lediga dagen på helgen ville vi också utnyttja speciellt när vädret var finare igen. Vi beslutade oss för en tur i Änggårdsbergen för att hitta fina stigar. Bara att lasta på cyklarna och köra till parkeringen. Änggårdsbergen är som namnet låter ett fint bergsområde i stan. Stigarna går antingen uppför eller nerför och känns sällan platta någon längre sträcka. Eftersom uppförsbackar inte är min starkaste del inom cyklingen så upplever jag att det är 3/4 uppför och 1/4 nerför. I Änggårdsbergen är de gröna stigarna i Trailforksappen oftast lagom svåra för mig, så målet var att vi skulle köra så mycket grön stig som möjligt. Vi fick ihop några riktigt mysiga stigar under dagen och däremellan en massa uppförsbackar. Mot slutet fick Erik hoppa lite i ett litet hopp nära parkeringen. Vi fick ett fint höstlov fast vi ”bara” stannade hemma i stan. 🙂
