En vanlig höstvecka för mig som tränar ganska lite brukar hamna på max 3-4 pass. Min senaste vecka räknat från förra torsdagen startade med ett kvällspass i Skatås mellan 18:00 och 19:30 ca. Förra torsdagen var det bara jag och maken Lasse som dök upp från föräldragruppen. Vi slog följe med Emma och lilla Ingrid som sov gott i en Thulevagn bakom Emmas cykel. Emma är en ruggigt stark och snabb löpare och cyklist, men med 12 kg vagn bakom cykeln så orkade vi hålla mer jämnt tempo runt grusåttan. Vi hann med att snacka lite. Jag kom in på samtalsämnet om mitt eget dåliga flås och att jag borde ta tag i mig och starta en helrenovering av mig själv för att få ordning på kondition, vikt och lite astma. Emma tyckte att jag skulle komma till hennes jobb på Aktivitus och göra riktiga tester och lägga upp en plan. Jag tror att det var ett riktigt bra förslag och måste bara bestämma mig.
Mot slutet av grusåttan svängde Lasse och jag av in på lite stigar i skogen. Nu var det dags att slå på cykellamporna. Att cykla i mörkret är annorlunda. Beroende på hur starka lampor man har så ser man begränsat åt sidorna och framåt. Jag tycker att den begränsade sikten är ganska mysig, man fokuserar bara på sig själv och sin egen cykling. Den här veckan upptäckte jag att mörkercyklingen gjorde mig aningen modigare på stigen igen. Efter att ha haft en svacka över sommaren där jag fegat ur för varje hinder på stigen så vågade jag plötsligt köra över sånt som jag hoppat av cykeln och gått förbi tidigare. En härlig känsla som jag hoppas håller i sig! Vi avslutade med att guppa oss några varv runt pumptracken medan vi väntade på sonen och hans träningsgrupp.
På lördagen var det dags för cykelträning igen. Härligt väder och fullt dagsljus på förmiddagen mellan 10:00-12:00. Det märks att det har varit säsongbyte i sportens värld. Nu är det ridning, handboll, längdskidor mm som gör att en del har annat än cykling att ägna sig åt när det är träning. I föräldragruppen blev vi bara tre den här lördagen. Men trots att ingen av oss är någon speciellt bra stigfinnare bland alla stigarna i Skatås så lyckades vi få ihop en fin runda med stigar som Rift valley, Dalen mellan Getryggarna och Leopolds hemliga.
Även söndagen bjöd på en cykeltur, i Tuve. När vi tittade i appen Trailforks så såg vi att det finns en hel del grön- och blåmarkerade stigar i området vid Gunnestorps mosse och Slättadamm. Stigarna var lite av endurostuk, en bara uppför och en annan bara nerför. Efter en stud träffade vi en helt ny bekantskap, Alexander, som snabbt erbjöd sig att guida oss och visa några av sina favoritstigar. Sonen blev jätteglad för en guide som varit duktig downhillåkare. Efter att ha åkt runt och testat några stigar så tog han med oss till Blandade små hopp, en stig som tillkommit under året till en endurotävling. Den innehöll några småhopp som Alexander tog med Erik på. Erik som kraschade i ett hopp i Änggårdsbergen i våras har sedan dess varit extra försiktig med hopp ute i naturen. Här fick han en bra coach i Alexander, som enligt Erik botade minst 90% av hans hopprädsla.
I måndags var det så dags för vinterns första fyspass. Det är cykelklubben som kör ett pass med 45-60 min fysträning för att jobba med core, explosivitet och annat som är bra att bygga upp inför nästa tävlingssäsong. Alla barn och ungdomar avslutar passet med 30 min innebandy, då vi vuxna strechar lite extra och snackar en stund. Passen brukar ge många av oss rejäl träningsvärk dagarna efter. Den här gången fick hela familjen träningsvärk. Min var värst i magen efter alla ”fällknivar” och lite i låren efter alla squats.
Idag har träningsvärken börjat släppa och det är dags för en ny cykelkväll.
PS. Skylten på översta bilden som vi upptäckte när vi cyklat förbi den på en liten stig genom skogen måste vara utburen dit av någon med mycket humor eller av någon som inte tycker om cyklister. Den stod lutad mot ett träd långt ifrån all civilisation.
