Val di Sole – världscupen i MTB

Nyligen hemkommen från en semestertripp med vår lilla husbil ner i Europa så tänkte jag dela några semesterminnen med er. Jag delar upp det lite så att all blir mer lättöverskådligt. Vi var ute i nästan tre veckor och hann med en rejäl blandning av mtb-cykling och sightseeing med geocaching i städer som Berlin och Prag och resans kanske viktigaste dag med studiebesök i Auschwitz-Birkenau. I cykeltjejerbloggen kommer det att handla om mtb-cyklingen i Bielsko-Biala i Polen, Nove Mesto i Tjeckien, Sölden i Österrike, världscupen i mtb i Val di Sole i Italien och ett besök hos Canyon i Koblenz i Tyskland. Idag tänkte jag fokusera på världscupen i Val di Sole som egentligen var i slutet av vår resa.

Alla som någon gång då och då kollar lite sport på TV har säkert lagt märke till att de stora kanalerna här i Sverige knappt nämner cykelsporten och speciellt inte mountainbike som jag är extra intresserad av. Hur många timmar fotboll och ridsport som sänts under sommaren vet jag inte men utan att ha varit hemma hela tiden så är jag ganska säker på att det inte har varit några inslag från swe-cup eller uci mtb worldcup.  Som tur är kan vi komma åt Redbull-tv hemma hos oss och kan se världscupen i alla fall.

I Val di Sole fick vi chansen att se världscupen live. Det är stor skillnad mot att sitta framför tv-apparaten hemma. På ett sätt så får man lite sämre överblick över loppet eftersom man står på ett ställe och väntar på att åkarna ska komma förbi en gång varje varv under loppet. I Val di Sole var det enkelt att veta när ledaren i loppet skulle komma för strax innan kom en motorcykel. Jag valde en placering i en skuggigare del av banan vid en teknisk svårighet där åkarna kunde välja mellan A-, B- och C-spår. Det var spännande att se vilka val åkarna gjorde och en utmaning att försöka fotografera och få till vettiga bilder med en liten pocketkamera (Olympus tough) som följde med under resan.

Jag kunde t.ex. se hur man kunde komma på en bra placering i loppet även om man valde C-spåret varje varv som Gunn-Rita Dahle Flejså som blev 5:a. Henne hejade jag lite extra på eftersom hon är så grymt stark och duktig fast jag tror att hon fyllde 45 år i veckan efter loppet.

Annika Langvad som jag sett fram emot att se live lyckades krascha snabbt efter start och skadade handen (dock inte värre än att hon kunde cykla i Andorra en vecka senare) och kom aldrig förbi där jag stod placerad.

Jolanda Neff fick jag chans att heja på redan dagen innan loppet när vi var och köpte biljetter. Tror att hon låg tvåa-trea hela loppet igenom.

Vem som vann? Jo det gjorde Maja Wloszczowska med Batty som tvåa och Neff som trea.

Har vi några svenska åkare att heja på då? Absolut. I U23 så är Ida Jansson riktigt duktig (13:e). Hon hade märkt av att de var några svenskar och hejade på henne runt banan och känt sig riktigt peppad. Hon var mest van att ha föräldrarna som hejarklack annars sa hon.

Bland damer elit har vi Linn Gustafzzon med startnummer 59. En svår position att jobba upp sig ifrån. När hon dök upp där jag stod var det så trångt med cyklister att de föll och gick och försökte cykla huller om buller. Det är inget som är lätt att vinna placeringar på även om det sprider ut sig mer efter några varv. Vi försökte i alla fall att heja allt vad vi kunde för att peppa henne också.

Vi fick en grymt varm men rolig dag där vi fick se alla världsstjärnorna live. Mountainbike är en kul sport att titta på både live eller på tv om man inte har möjligheten att vara där själv. Hoppas att sportnyheterna en dag förstår att vi är flera som gärna skulle se mtb-inslag från både världscupen och swe-cup och andra större tävlingar och lopp.