Om att våga och att göra sig av med gamla hjärnspöken

För några veckor sedan var jag på teknikträningshelg i Nora. När man kommer hem vill man ut och testa på hemmaplan om det gav något resultat.

Stigarna i den egna skogen cyklar man ju på var och varannan vecka och jag har ett antal olika ställen där det alltid tar stopp och jag fegar ur fast jag vet att jag borde kunna. Det är helt enkelt gamla hjärnspöken som har följt med under flera år sen jag var nybörjare på mountainbiken. Den sortens hjärnspöken är nog de allra svåraste att bli av med.

Det är mycket enklare att klara av lite småtekniska saker när man är på nya stigar och med andra cykelkompisar än de man har hemma. Man liksom bara hänger med och gör som de andra när man är iväg. På hemmastigarna gör man som man alltid har gjort och stannar där man vet att det är för svårt, fast det inte är det längre.

Därför är det fruktansvärt irriterande att komma ut på hemmastigarna och upptäcka att jag gör precis som jag brukar göra vid de små knixen, stannar och får samma tankar som varje gång. Men den här gången tänker jag inte ge upp rakt av eller efter några halvhjärtade försök. Nu vet jag säkert att jag klarar betydligt svårare småtekniska hinder och knixar.

Min största svårighet i hemmaskogen är en litet drop som egentligen inte är mer än knähögt och som har slät fin barrskogsstig efter sig. Efter lång tvekan och lite ångest bara gjorde jag det och självklart var det så där litet och fjuttigt som jag visste hela tiden. Erik har alltid försökt att peppa mig att våga och visat hur jag ska göra men det har inte hjälpt. Nu peppade han igen och den här gången vågade jag.

När jag väl vågade så passade jag på att göra om det ett antal gånger. Erik passade på att filma så att ni också kan inse hur litet det verkligen är. När Erik själv cyklar där så tar han alltid sats och bara flyger ut.

När jag väl har fixat minidropet är det bara att fortsätta till fler ställen och fixa dem. Innan cykelturen är slut så har jag fixat fem ställen som jag alltid gått förbi tidigare. Så jag kan konstatera att teknikträning faktiskt hjälper även om det är svårt att göra sig av med gamla hjärnspöken.

Har du också saker du är rädd för i onödan när du är ute och cyklar? Hur gör du för att bli modig och komma över dem?