När våren kommer brukar CK Master ordna ett träningsläger för barn och ungdomar. Vi föräldrar får också följa med. Förra året var lägret i månadsskiftet mars-april. I år kom träningslägret flera veckor senare när påsklov och annat passerat. Det var tur för oss för hade vi kommit flera veckor tidigare så hade vi fått cykla i snö. Nu senare i april var nästan all snö borta förutom på något riktigt skuggigt ställe på berget.
Vi bor på vandrarhemmet i Hällekis och får frukost serverad på vandrarhemmet och lunch och middag på en restaurang på nära gångavstånd. Förutom att få cykla mycket i två dagar är tanken med lägret att ungdomarna ska få umgås så att det lär känna varandra bättre. Med bra kompisar blir det ännu roligare på träningar och tävlingar under resten av året. Vi föräldrar ser inte så mycket av våra barn när vi är där. Barnen bor i egna rum, äter tillsammans och tränar med sina olika träningsgrupper.
Därför får vi vuxna som inte är tränare en del tid för oss själva. Då hinner vi umgås en del och kör egna cykelpass med föräldragruppen. Första dagen hann vi med ett förmiddags- och ett eftermiddagspass. Vi startade med en jobbig tur ända upp till utsiktstornet. Förra året låg dimman tjock och vi hittade inte ända fram. I år kunde vi njuta av utsikten.
På eftermiddagen ville vi inte cykla lika mycket uppför och valde att cykla mot kalkstensbrotten, både ett gammal och ett nyare. Att cykla genom det gamla kalkstensbrottet är lite som att cykla i en canyon och riktigt häftigt.
På vägen tillbaka mot vandrarhemmet delade vi föräldragruppen i två, en som ville ta vägen upp mot toppen igen och en som ville ta det lite lugnare och cykla stig hemåt. Jag valde den lugna gruppen som till och med hann sitta och njuta en stund i solen vid kalkbrottet.
På kvällarna höll ledarna små föreläsningar för ungdomarna om kost och träning och på lördagskvällen var det frågesport också.
På söndagen hann vi med förmiddagsträning innan det var dags att städa ur rummen och äta avslutningslunch. Vi cyklade åt ett nytt håll, mot Forshems kyrka. Efter ett kortare stopp där, hittade vi en vandringsled tillbaka mot berget. Efter en runda på stigarna på berget var det dags att fixa inför hemresan.
Under helgen fick vi lite härliga cykelmil i benen. Det är kul med en föräldragrupp i cykelklubben. När jag blev tillfrågad för ett år sedan om att vara med och dra igång föräldraverksamhet var min omedelbara tanke att svara nej. Ingen kunde ju vara intresserad av att cykla så långsamt som jag cyklar. När jag tänkte till innan jag svarade kom jag fram till att om jag kan så kan vem som helst hänga med. Därför svarade jag ja och nu är vi en grupp av varierande storlek (2-10 ca) som tar våra egna turer när våra barn tränar i sina grupper. Vi är också beredda att rycka ut när det ska grillas hamburgare eller när andra föräldrar har frågor. Några av föräldrarna vågar till och med hänga med som hjälptränare i barngrupperna när det behövs.
